En läkare som ger alla sina patienter samma diagnos är en dålig läkare eller så jobbar hen i en epidemi.
Ett efter ett tar våra stora multinationella företag in strategikonsulter från McKinsey och kommer ut med en strategi som går ut på att hitta synergier genom att centralisera. Olika varumärken produceras med gemensamma komponenter i gemensamma fabriker och levereras i gemensamma distributionsorganisationer. Fördelen är sänkta kostnader och det behövs för att behålla konkurrenskraft.
En svårighet är att den här strategin förutsätter matrisorganisation; en organisationsform som är känd för att skapa konflikter. Tidigare VDar för dotterbolag blir nu produktchefer i en matrisorganisation. Mycket som tidigare var enkelt och tydligt blir nu komplext. Behovet av tydliga värderingar och kommunikativt ledarskap ökar mycket snabbare än vad chefer klarar av att utveckla sitt beteende.
En annan nackdel är att strategin medför långtgående centralisering. Många chefer känner makten krympa. Eftersom makt är bland det mest beroendeframkallande som finns får dessa chefer maktabstinens. Chefer med maktabstinens är svåra att samarbeta med, även om de aldrig tidigare har haft det problemet. De kan sätta käppar i hjulen för saker de egentligen inte borde bry sig om. Det försämrade samarbetsklimatet och sänkta frihetsgraderna sänker motivationen utan att motivationen på motsvarande sätt stiger hos personalen på huvudkontoret. Alla vill vi kunna ta beslut som rör vårt eget arbete. Det är mänskligt. Att kunna ta beslut som berör många andras arbete väger långt ifrån upp den förlust det innebär att andra inte kan besluta om sitt.
Men det övervägande hotet är ändå att det här är en organisation för dagens produktionsprocess på bekostnad av morgondagens. 3D-skrivarna gör på sikt arbetet med att använda gemensamma komponenter helt överflödigt. När produktionen sker lokalt är R&D och varumärket allt.
Då är en centraliserad matrisorganisation precis så fel som det över huvud taget kan bli. Dagens medicin är morgondagens sjukdom.