Den gångna månaden liknar ingen annan.
- Plötsligt har nästan alla företag tappat fotfästet.
- Nästan dubbelt så många varsel som den nästa värsta månaden.
- Alla som kan jobba hemifrån gör det.
Men hur påverkas motivationen av allt det här?
Som gammal räv i medarbetarundersökningar måste jag säga att: Jag vet inte!
En tumregel i kristider är “allt är relativt”.
De som har ett jobb uppskattar det mer när de ser vänner och grannar förlora sitt. Kanske märkte du att det var trevligare att sitta isolerad inne i ditt hem när det blåste och haglade utanför fönsterrutan än vad det var när solen sken. Det är samma tumregel. Den regeln signalerar stigande motivation.
Men en annan tumregel är att motivationen faller snabbt så fort kollegor varslas om uppsägning. Många av oss har fått ett sånt varsel. Mycket fler av oss har kollegor som har fått det. I båda situationerna faller alltså motivationen. Den regeln signalerar alltså sjunkande motivation.
Utanpå det har vi sen den unika situationen att väldigt, väldigt många svenskar har jobbat hemifrån. Många arbetsplatser har till och med skickat hem datorer , routrar och annan utrustning från kontoret så att alla ska kunna jobba hemifrån på ett bra sätt.
Vännerna på jobbet är normalt en av de stora motivatorerna.
Det umgänget försöker vi ha ändå, via Skype, Zoom och Teams. Det blir förstås helt annorlunda….men funkar det?
Funkar det kanske lika bra som att jobba på kontoret?
Det verkar fungera bättre än väntat.
Att sitta med en kopp kaffe framför sin dator där kollegorna sitter med sin kopp kaffe verkar fungera ganska väl.
Trenden verkar vara att man saknar kontakten med kollegorna och chefen, men att det ändå vägs upp av att det är så smidigt att jobba hemifrån. Där har man dessutom make/maka och barn. Familjen är närmare.
Som beteendevetare har jag tagit fram mängder av modeller som förklarar motivationen. T.ex. visar många av mina modeller att det är väldigt viktigt att chefen visar respekt för medarbetarna.
De modellerna gäller inte längre. När vi jobbar hemifrån så är motivatorerna väldigt annorlunda.
Redan 1961 visade dåtidens ledande motivations-forskare, Victor Vroom, att ledarskap på distans skiljer sig från ledarskap i närhet. Han följde alla anställda på ett stort åkeri i USA. Medarbetarna centralt, i lager och kontor, ville känna att de blev behandlade med respekt. Chaufförerna tillbringade den mesta av sin tid ute på vägen. De ville gärna att chefen pekade med hela handen. De träffade ju honom så kort tid och sen var de iväg igen.
Nu sitter vi här och jobbar i samma hus eller lägenhet som våra nära och kära. De vi fick oss tilldelade på jobbet har bytts ut mot de vi själva har valt.
Förändringen är lätt förvirrande; som om glass plötsligt skulle vara nyttigare än broccoli.
De företag som har en månatlig uppföljning av sin motivation har en stor fördel nu.